Pojken satt på stolen i tamburen.
-Vad är klockan, mamma?
-Litet över fem.
Han satt stilla och tittade på dörren. Jag gick till köket och tog läsken från kylskåpet. Det fanns godis och kex på bordet vi hade dukat tillsammans. Ingen kaka hade han velat ha. Han visste ju att jag inte kunde baka.
-Vad är klockan nu?
-Åtta över fem.
Han stod vid dörren och försökte lyssna på fotsteg i trappan.
-Du skrev att kalasen börjar klockan fem? Säkert, mamma?
-De kommer snart.
Pojken sa ingenting. Han tittade inte på mig.
-Det händer så att folk kan vara sena. Sådant bara händer.
-Vad är klockan nu?
-En kvart över fem.
-Är det mycket? Mera än fem?
-Jo, det är det. Senare än fem.
Pojken gick till köket. Han tittade ut genom fönstret och jag såg honom skaka.
-De kommer inte, mamma. Jag såg att de slängde bort invitationskorten vi gjorde.
Jag tog honom i min famn. Hans rygg darrade, men han grät inte. Sjuåringar är för gamla att gråta, hade han sagt på morgonen. Nu är jag stor, mamma. Jag skall aldrig mer gråta.
7 kommentarer:
Nu vill jag veta varfor de inte kom! Det maste finnas en orsak till att de inte ville ha lask.
(Jag tror att jag hade kommit da jag var liten - jag brukade gora sadant som de andra inte gjorde.)
Kanske dom hade någonting annat att göra? Kanske tyckte dom inte om lilla pojken? Kanske dom hade tillräckligt med läsk hemma?
Allt är möjligt.
Naja, da sager vi att dom andra stod bakom dorren och bara vantade pa att ungen skulle grata!
Att ha vänner är viktigt - i alla àldrar. Kanske ännu viktigare när man är sju? ... och har alla sina illusioner kvar.
Dom kan nog vara så elaka, HPY...
Ja, det är sant, Peter. Vänner är viktiga och de första erfarenheter av vänskap ännu viktigare, dom visar oss vägen till besvikelse eller litande.
Jag blir lite ledsen över denna lilla berättelse.Ikväll har jag chattat med en flicka som är 15.Hon hatar skolan o alla sina kamrater där.Då när hon berättade detta för mig så kände jag samma uppgivna ledsamhet som när jag läste din lilla story.
Övergivenhet !
Stackars flickan, det är sorgsamt, Bosse, lik denna storyn.
Skicka en kommentar