Att glömma

Kommer du ihåg när vi var små och det var jul? Hur vi väntade på att kvällen skulle komma, att jultomten skulle ringa på dörren, minns du det? Vi hade ont i magen, det var för spännande att bara vänta och vänta och vänta, ingenting att göra. Det var tråkigt att bygga höga hus, legobitarna var för lösa, husen ramlade ner och du grät, kommer du ihåg det? Alla mina teckningar blev fula. Jag kastade bilderna bort, ville inte se dem.

Vi mådde illa, kunde inte äta. Vi satt vid bordet, vuxna åt, tiden dröjde, mera vinflaskor öppnades. Mera mat hämtades frän köket. Prat, skratt, skål och god jul. Minns du det?

Jultomten ringde aldrig på dörren. Han lämnade presenterna i tamburen när vi satt och åt. Jag hittade julklapparna när jag gick på toaletten för att kasta upp det inget jag hade ätit. Vi öppnade paketen, det var fascinerande, allt det gröna, rött, guld omkring oss. Papper, band, kort.

Kvällen slutade. Vuxna ville sitta i lugn och ro. Gå nu och lägg er, de sa. Nu är det dags för oss att ta det lugnt. Gå bort, vi ska ha ännu litet mera vin. Gå och sov. Ni hinner leka med nya leksaker imorgon. Vi vill vara ifred, njuta av tystnaden, av varandra.

Sov gott.

Minns du det?

Jag vill också glömma det.

Julfred!

Sköt om dig och de dina. Julfred!

Rött och grönt

Julens färg

När december kom, ville alla välja färg för julen. Det ska vara en röd jul, sa Lillan. Så dumt, sa storebror, rött är flickornas färg. Julen ska vara blå.

Jag drömmer on en vit jul, viskade mamma.

Grönt, julgranen är ju grön, visste pappa.

Regnbågen hörde allt, och den blev glad. Julen är sån.

Man är sorglös och har all färg i världen.

Flykten

När Tant November har vädrat för två veckor, säger mamma, att hon skall sticka iväg. Kan jag följa med, flickan frågar. Javisst, svarar mamma, men vi måste försvinna i smyg, annars stänger tanten alla fönstren och låser dörren, öppnar dem bara på natten, när vi sover.

Pappa och lillebror vill inte komma med. Vi måste titta på slalom och ishockey, säger de, det är absolut alldeles omöjligt att springa i väg nu.

Vi ska inte springa, säger mamma och tar mig i handen. Vi flyger till solen.

Och det gör vi.

Tant November

Tant November kommer, hon gör det varje år. Ett besök hos oss för en månad. Vädra, vädra, säger hon, det skall vädras, och hon öppnar dörrarna och fönstren så att den iskalla nordvinden blåser in. Damma, damma, säger hon, det skall dammas, och ut kastar hon mattorna, slår ihjäl dem och luften blir grå och smutsig.

När allt är rent och kallt och fuktigt, tar Tant November sin väska full av snö, sprider vitt överallt. Trivas, trivas, säger hon, nu trivs vi, men hon menar bara henne själv.

Familjen Oktober träffar regnbågen

Familjen Oktober

Familjen Oktober har Oktober fest.

De klär på sig sina finaste och stiligaste kläder:

mörkgrått, ljusgrått, kolgrått, grått som aska.

De tar en promenad.

Ingen ser dem i det gråa, regniga vädret.

Så ska det vara, säger pappa, man måste vara beskedlig och omärklig.

Vi är en modest familj.

Herr September

Herr September, är Ni redan här? Jag väntade inte på Er, må jag säga, att jag känner mig rädd. Ni har ljusblåa ögon, kalla lik nordvinden, som började brusa igår. Trots att Ni är klädd i färggranna kläder, levande grönt, rött som blod och gyllene av solen, ser jag att inuti Ni är inte varm och vänlig.

Herr September, var god till mig. Låt mig ännu värma mig i minnen av sommaren.

Herr A.U.Gusti

Herr A.U. Gusti

långt borta från hem

längtar till sin fru.

Han kommer ihåg Augustas leende,

Augustas varma händer,

mjuka kyssar i kvällens mörknad.

Hemsjuk. Hem till Augusta.

Fru Juli

Fru Juli,

hon är varm, vacker,

stark, mogen.

En stor famn

full av grönt, blått, rött och hetta.

Juni

Plötsligt så är det sommar. Vi sitter i gräset, känner solen och njuter av den stilla stunden. Allt som är kallt, mörkt och dött, existerar inte i våra tankar.

Vi hoppas denna tid varar för evigt. Om inte annat, tills nästa morgon. 

Rosen

Varje vår

Trodde du att jag hade glömt dig,

frågade solen.

Litade du inte på mig,

trodde du att jag hade lämnat dig?

 

Lillan, var inte så bekymrad. Jag kommer varje vår.

Du behöver inte vara ledsen.

 

Såja, ett litet leende. Nu är jag här.

 

Välkommen

hit också!

Våren

Glad Påsk!

Så skönt!

Lögn

Jag skulle vilja vara barn igen, ett litet, litet barn. Jag vill inte ha bekymmer, jag vill att mamma och pappa ordnar allt. Jag behöver inte vara rädd. Sov nu, Lillan, imorgon känns det bättre.

 

Men sömnen kommer inte. Jag ligger i sängen, blir stor och förstår, att jag är vuxen. Jag har inga ryggar bakom vilka gömma mig, nej, jag måste själv vara den som säger, att det finns ingenting att vara rädd för, sov nu, imorgon känns det bättre.

 

Det är förfärligt att ljuga.

 

Imorgon

Vet du vad, mamma? En dag skall jag gå igen. Jag tror, att det kan hända snart. Kanske redan nästa vecka. Kanske en morgon, när jag vaknar, mina ben är starka och jag kan gå, jag bara hoppar från sängen och springer till köket där du sitter och dricker kaffe och läser tidning. Och du kan inte tro dina ögon, mamma, du bara sitter och glor på mig och sen börjar du le och skratta och du säger: nej men, lillan, du kan ju gå igen. Vet du vad, mamma, ja tror att det händer snart. Kanske redan imorgon. God natt, mamma, vi ses på morgonen.

Rött och grått

Rött år gott.

Smultron.

Solen som dansar hela natten.

Blod. Liv.

Grått.

Livet utan rött. Grått.

Inte alltid så gott.

 

Glädje

Knut kastar julen ut

och den

sista pepparkakan äts.

Gott.