Vilken unge du är, de brukade säga. Du vågar ingenting. Gå hem. Vi vill inte leka med dig. Du är för liten.
Jag ville inte höra deras ord. Jag ville visa dem.
Berget var högt. Ingen av oss hade lov att klättra på berget. Det var förbjudet och allt som är olovligt har en doft av spänning och äventyr. Även om du är fem år gammal.
Kyrkan var vit och den stod på toppen av berget. Jag tittade på vita murarna och började kliva upp. Stenen var vassa och det gjorde ont i mina händer. Mina tår började blöda när jag slog mina fötter mot den hårda stenen. Mina krafter försvann och jag rasade ner.
Barnen började skrika och en av dem sprang hem till min pappa och berättade att jag hade dött. Jag var alldeles blodig och död.
Pappa kom och han lyfte mig i sin famn och kysste mina kinder och tog mig hem. Han tvättade mina ben och händer, lagade plåster på knän.
Jag låg bakom hans rygg när han läste Kalle Anka för mig.
Han frågade inte varför jag hade gjort det förbjudna.
6 kommentarer:
Ytterligare en jättefin historia! Had du önskat att din pappa fràgade? Han kanske inte behövde - han hade förstàtt utan att fràga.
För mig som ny besökare; det är alltsà du som även stàr för illustrationerena! Ytterligare ett bravo!
Peter, det viktigaste var, att pappa inte var arg. Det är ju det ett barn är rädd för, att föräldrarna är arga, det känns för ett barn att kärleken slutar.
Jo, mina illustrationer. Det är roligt att rita/måla utan färgkritor:) Jag använder Pixia-programmen, kan uppladdas gratis i netten.
Det var en fiffig pappa.
Ja, HPY, det är bra att sådana pappor också finns.
Tack för tipset om Pixia. Ett nytt tidsfördriv att försöka!
Ha det så roligt, Peter!
Skicka en kommentar