Knut kastar julen ut

och den

sista pepparkakan äts.

Gott.

Lilla flickan

Den lilla flickan vill inte växa upp. Det vill hon inte.

Att bli vuxen är för skrämmande för flickor, som vill stanna små.

 

Om du är liten ingen vill skada dig.

Om du blir vuxen, allt är möjligt. Du har ingen att skydda dig.

Därför är det bäst att sluta bli stor.

Stanna barn.

Sluta äta, sluta växa, sluta leva.

 

Lilla flickan, lilla flickan. Världen är för stor.

I dag

Det är november

Det är november

och jag är trött på att vara sjuk.

Trött att hosta, vaka de långa nätter,

bara huvudvärken som sällskap.

 

Det år november,

och jag avskyr regnet bakom fönstren,

lyssnar på vinden

som år så mycket starkare än jag.

 

Det år november,

värk i benen, febern som inte vill lämna mig.

 

Det år november.

 

I parken

Det är sommar,

vi sitter på gräset och dricker vin.

Kommer du ihåg,

vi frågar,

kommer du ihåg hur det kändes när vi satt

här för 30 år sedan?

Kommer du ihåg?

 

Det var sommar också då,

solen sken så som idag,

vinet var rött

och vi var unga.

Kommer du ihåg?

 

Vi minns

och det känns alldeles lika.

Bara litet bättre.

Hösten

Jag har för många dagar velat måla ett gult träd. Gyllene löv, ljus till den gråa hösten.

Jag skulle ha tyckt om oljefärg, men jag har inga.

Bara en dator.

 

Hösten har jag också.

En dag

Jag kommer ihåg när hon var liten.

Hon var mjuk, doftade så gott

och hennes ögon var gröna, blåa, gråa.

Hela världen i hennes ögon.

Hela världen i hennes skratt.

 

Hon kunde allt. Inget var omöjligt för henne.

Hon var stark. Modig.

Den vackraste flickan som fanns.

 

Det är hon fortfarande.

 

Och en dag kommer hon ihåg det igen. 

Jag skulle vilja

Jag skulle vilja vara pigg.

Jag skulle vilja orka.

Jag skulle vilja sova mindre.

Nej, jag skulle vilja sova mera. Så är det.

Jag skulle vilja behöva mindre sömn.

Jag skulle vilja skratta.

Jag skulle vilja ha kraft att göra mera.

Att vara mera vaken.

Jag skulle vilja leva mera,

inte bara slumra genom dagarna.

 

Jag vill inte vara trött.

 

Höstens färg

Låt mig smälta i hettan

Jag längtar efter sommaren.

Jag vill ha sol, värme, glädje.

Jag vill ha de långa dagarna,

korta nätterna med den vita himlen.

Jag vill gå på stranden, känna vattnet runt mina knän,

gunga i vindens famn,

lyssna på solen fnittra.

Jag är sommarens barn,

rädd för det mörka.

Se mig: jag flyger till solen,

låter strålarna bränna mig,

jag försvinner,

låt mig smälta i hettan.

Flickorna

Flickorna satt vid ån. Solen hade redan gått ner, det började bli kyligt, men de ville inte än gå hem. Dagen hade varit lång, men sömn var någonting de inte ville ha.

Vi sover, när vi blir gamla, tänkte flickorna. Nu har vi inte tid att sova. Vi måste leva. Vi måste hinna med allt innan det är för sent. Innan vi blir för gamla att leva.

Tror du, frågade den andra flickan, tror du att vi kommer att sitta så här, vid ån, när vi är vuxna? Tror du det?

Den andra flickan skakade på huvudet.

De fortsatte att sitta vid ån. De fortsatte att utvidga tiden som fanns just nu.

Om du ville ha mig

Sommaren

Den snällaste flickan

Flickan sitter på golvet och tittar på pappa. Han dricker och skrattar, och flickan känner sig obekväm. Pappa är nu glad, men man kan aldrig veta, hur länge glädjen dröjer. Därför måste man titta noga på, titta på pappa, lyssna och vara färdig att springa bort när de ilska orden kommer.

Mamma sitter stilla och flickan ser hennes läppar, tunna och bleka. Ju mera pappa dricker desto blekare blir läpparna. Flickan skulle vilja hosta. Halsen känns torr och det är svårt att svälja.
Pappa skrattar och öppnar en ny flaska.

Kära Gud, ber flickan, låt mamma vara tyst. Hon får inte säga någonting. Annars blir pappa arg. Snälla Gud, gör så att mamma säger ingenting. Om du gör det, lovar jag att vara snäll, så snäll.

Hon var den snällaste flickan i världen.

Glömma

Jag vill glömma.
Glömma allt det som var en gång.
Glömma tiden, som aldrig kan komma tillbaka.

Om jag skulle minnas, skulle jag inte ha orsak att leva.
Vill jag leva?

Det kommer jag inte ihåg.