Min mamma hade ljust hår och när jag var tonåring, brukade hon färga sitt hår grått. Det var modet då, och när morsdagen kom närmare, skrev jag henne en dikt. I min dikt försökte jag försäkra henne, att trots det gråa håret, såg hon inte alls gammal ut.
För mig betydde grått hår ålderdom, inte i alla fall ett mod lämpligt för mammor. Barn i vissa ålder kan ha ganska gränsliga uppfattningar på saken som rör deras föräldrar.
Min mammas ljusa hår hann aldrig bli grå av ålderdom. Hon var femtio år när hon dog. Det är nitton år sedan, i dag.
Jag skulle ha velat skriva en dikt om hennes äkta gråa hår.
7 kommentarer:
50 år bara!!!Oj ,jag blir ledsen att läsa detta.Kan inte ha varit trevligt för dig och de andra att förlora sin mor så tidigt.Idag skulle hon ha varit i min ålder ca!
Nej, det var inte trevligt då, men det är redan länge sen, Bosse.
Neste mars blir det 4 år siden min pappa döde. Jeg tenker på han til tider og savnet er fortsatt der. Det blit lettere hvert år men jeg mener at det er likevel godt å sörge dem du har mistet.
Tiden hjälper, sorgen förändrar sig, det viktigaste är att komma ihåg, Almamaria.
Den sista frasen är "perfekt"!
Mina barns mor blev 51, hann heller aldrig fà nàgra gràa hàr!
Det ar bra att du minns henne me nagra ord. Men jag tror att vi aldrig glommer, aven om vi inte talar eller skriver.
Synd att höra, Peter. Så, du förstod orden väl.
Nej, det är inte nödvändigt att prata eller skriva, inte i alla för mig. Jag minns, och det räcker för mig, HPY.
Skicka en kommentar