Mitt rike väntar på mig.
Kvällarna mörknar, men än är det inte dags för hösten. Än har vi tid att njuta av solen, ligga i skuggan, äta blåbär och gunga i vinden. Vattnet i sjön är kanske litet kallare, skuggorna blir längre, men ängsblommorna doftar fortfarande av sommar.
Vi ses nästa veckan.
6 kommentarer:
... och kanske dags för nàgra kräftor? Hurs som helst, ha det sà skönt!
Tack för dina kommentarer pà min blog, som jag kommenterat där!
Kräftor finns det inte i menun, men lax, skulle jag tro, Peter. Och kanske köttbullar, också och blåbärspaj, mmmm....
Din svenska blir battre hela tiden.
Tack, HPY, jag har också märkt det samma. Jag skriver redan fortare, behöver inte tänka(översätta) på ord så mycket. Det känns bra och det är dig att tacka!
Tack!
I eftermiddags var jag tvungen att tända lyset,det blev så mörkt ute sen kom ösregnet.Glad att jag inte har bidragit med avgaser sedan 1975!
Det stormar och regnar här också, och det ät mörkt och kallt, Bosse. Tråkigt! Men kanske nästä veckan kommer solen igen...?
Skicka en kommentar