fredag 25 december 2009

Att glömma




Kommer du ihåg när vi var små och det var jul? Hur vi väntade på att kvällen skulle komma, att jultomten skulle ringa på dörren, minns du det? Vi hade ont i magen, det var för spännande att bara vänta och vänta och vänta, ingenting att göra. Det var tråkigt att bygga höga hus, legobitarna var för lösa, husen ramlade ner och du grät, kommer du ihåg det? Alla mina teckningar blev fula. Jag kastade bilderna bort, ville inte se dem.

Vi mådde illa, kunde inte äta. Vi satt vid bordet, vuxna åt, tiden dröjde, mera vinflaskor öppnades. Mera mat hämtades frän köket. Prat, skratt, skål och god jul. Minns du det?

Jultomten ringde aldrig på dörren. Han lämnade presenterna i tamburen när vi satt och åt. Jag hittade julklapparna när jag gick på toaletten för att kasta upp det inget jag hade ätit. Vi öppnade paketen, det var fascinerande, allt det gröna, rött, guld omkring oss. Papper, band, kort.

Kvällen slutade. Vuxna ville sitta i lugn och ro. Gå nu och lägg er, de sa. Nu är det dags för oss att ta det lugnt. Gå bort, vi ska ha ännu litet mera vin. Gå och sov. Ni hinner leka med nya leksaker imorgon. Vi vill vara ifred, njuta av tystnaden, av varandra.

Sov gott.

Minns du det?

Jag vill också glömma det.


6 kommentarer:

hogrelius sa...

Jag minns! Har ej heller gillat julen som vuxen,mår dåligt när julen närmar sig. I år blev jag "tvungen" att vara tomte.Finns det några snälla barn här? Vad gör vi med dem som inte är "snälla"?Nu är jag glad över att alla dessa dagar snart är slut och allt kan återgå till vardagens vanliga lunk!

SusuPetal sa...

Ja, Bosse, det är hemskt om man inte ha varit snäll. Stackars barn, så pinsamt, jag gillar inte heller det.

Skönt att det var måndag idag.

Ensio E. sa...

Någongång är det bra att försöka glömma allt. Julen, vuxna, allt.

SusuPetal sa...

Det låter skönt, Ensio, att glömma allt.

PeterParis sa...

Mina julminnen fràn barndomen är tydligen bättre även om jag ocksà sällan fick träffa tomten personligen! Han hade alltid bràttom.

SusuPetal sa...

Tomten hann till oss nog, Peter -det här är ju en berättelse. Jag satt i tomtens famn och sjöng och sjöng och sjöng, och stackars tomten bara svettades :)