
Det var konstigt.
Jag hade nästan glömt
färgerna.
Allt hade försvunnit
till det gråa.
Men
idag.
Solen, hon kom.
Jag minns. Eller kanske jag bara hittar på. En finländare försöker komma ihåg. Svenskan, bland annat.
Min mamma hade ljust hår och när jag var tonåring, brukade hon färga sitt hår grått. Det var modet då, och när morsdagen kom närmare, skrev jag henne en dikt. I min dikt försökte jag försäkra henne, att trots det gråa håret, såg hon inte alls gammal ut.
Jag vill gå hem. Jag är trött på att vandra i mörkret, i regnet som aldrig slutar. Jag vill känna värmen av solen, jag vill vila i skuggan.
Jag vill stanna.