Jag skulle vilja vara barn igen, ett litet, litet barn. Jag vill inte ha bekymmer, jag vill att mamma och pappa ordnar allt. Jag behöver inte vara rädd. Sov nu, Lillan, imorgon känns det bättre.
Men sömnen kommer inte. Jag ligger i sängen, blir stor och förstår, att jag är vuxen. Jag har inga ryggar bakom vilka gömma mig, nej, jag måste själv vara den som säger, att det finns ingenting att vara rädd för, sov nu, imorgon känns det bättre.
Det är förfärligt att ljuga.
6 kommentarer:
Vissa lögnar är tillàtna!
Ja, kanske så, Peter, men att ljuga känns inte bra ändå.
Jag har ljugit mycket i mitt liv och det var inte bra eller välgörande för själen. Idag försöker jag hålla mig på den rätta vägen och det känns mycket bättre. Men att vara vuxen kan vara svårt många gånger så som du säger här i texten. Men minns också när man var barn och hade ljugit för sina föräldrar , då led man! Ofta kom de på hur det var och så fick man stå där och skämmas. Alla perioder i våra liv har sina svårigheter. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nyfiken på dig !!!
It is interesting for me to come here and be able to read understand almost nothing.
It is like looking past tea leaves and seeing the bottom of a beautiful tea cup.
This image scares me as if I were trapped - maybe jail.
My eye does wonder to the bottom right which does pacify my spirit.
We, americans, read left to right - more than thirds tha( is my first principle for composition.
Rambling, sorry.
Det är sant vad du skriver, Bosse, man kommer ännu ihåg hur det kändes om man ljög till föräldrarna.
Att vara nyfiken är ok, men för vissa sak så tycker jag inte berätta om mig. Jag skriver hellre.
The picture is about a web of lies, John. Lies can make a trap.
behovet for at se:)
Skicka en kommentar