Flickan sitter i köket. Hon ritar, men teckningen lyckas inte. Hon river pappret och sitter stilla en stund. Hon skulle vilja göra en fin bild, men alla färgerna är för fula. Till och med den röda kritan har förändrats till blodsvart.
Hon älskar rött. Men inte i dag. Inte i bilden.
Pappret är inte vitt. Hon tittar på smutsiga fläckar tårarna har gjort. Allt är så fult. Hon känner sig kladdig.
Hon vill inte höra ljuden som kommer från vardagsrummet. Hon försöker stänga öronen så att inte höra kaffekopparnas klang och det sakta talet. Hon kan inte förstå, hur de kan bara sitta och äta och dricka kaffe, så som ingenting hade hänt. Så som mamma ännu levde.
12 kommentarer:
Självbiografiskt? Jag nästan vet vad du kommer att svara; ändå måste man fråga.
Nej, jag hann redan bli vuxen och mogen och flytta bort från barndomshemmet innan min mamma dog.
När man är barn så uppfattar man allting så annorlunda.Son vuxen kan man tom. tycka det är en lättnad när ens mor avlider!!Så tyckte jag och har inte fällt en enda tår heller!
Människor är olika, Bosse, famlijerna också.
Hej!
Piirtäjätytön pakomatka.
Ymmärsin jopa (melkeen) kokonaan tämän(siis kielen puolesta), mutta en edes yritä vastata ruotsiksi(ei nyt juuri osaa). Tuo yllättävä (tai sitten se johtui puutteellisesta kielipäästäni..)loppu vasta valaisi koko jutun juonen. Jag tycker.
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Monitor de LCD, I hope you enjoy. The address is http://monitor-de-lcd.blogspot.com. A hug.
Kiva, att du tycker(och förstår), Hepoliiniska:))
Vet inte hur jag skall uttrycka mig... din text - och bild - är underbara!
Det var fint uttryckt, Peter:))
Jag vet inte langre hur barn kanner saker. Det kanns nastan som om jag aldrig hade gjort det, men det beror antagligen pa daligt minne.
Dålig minne eller sen det, att det inte är nödvändigt att veta, HPY.
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar