Sakta jag går genom stan
kommer ihåg förra dan.
Dagen var mörk
innan solen kom fram.
Jag hittade mig i din famn.
Sakta jag går utan dig
solen, hon lämnade mig.
Famnen var kall
du sa: jag måste bort,
kärleken var alltför kort.
Sakta jag går genom stan,
ingen vill ha mig
det är ingen som ser mig
alldeles ensam
genom stan.
14 kommentarer:
Ensam pà kvällspromenad i Helsingfors har jag ocksà ofta varit - ingen "affärsmiddag" varje kväll! Numera ofta ensam ofta även under mina parispromenader. Man vänjer sig - och börjar även uppskatta ensamheten (men inte alltid)!
Vad! Inte affärsmiddag varje kväll, Peter!
Ibland(ofta) är det skönt att vara ensam, denna visan visar den andra sidan -ensamhet efter kärlek.
Åhh det var en sorgesam dikt!!När jag hade givit upp jakten på kärleken så kom den in i mitt liv som en skänk från ovan.Vet precis hur det är att tråna efter värme och hur man tillslut kan vänja sig vid att alltid vara ensam.(PS jag sover alltid ensam ändå )
Ja, Bosse, det kan vara sorgsamt, och sen händer det så du berattade om -när man slutar att söka, hittar man.
Detta är en gammal dikt och har ingenting att göra med mitt liv, dock:)
Baksmalla efter karlek. Sa later det som.
Sant, HPY, visan om livet:)
Baksmälla efter kärlek!!! Bravo hpy! SusuPetal skriver en vacker dikt, men du fàr oss ned pà jorden igen!
Ja men Peter, det är vicktigt att landa med skicklighet!
Terre à terre, det ar hpy. Hur oversatter du det? Jordnara?
Men poeten ar ju susupetal. Vardagslivets poet.
Och till vardgaslivet hor baksmalla i olika varianter.
Atminstone i det lutheranska Finland.
Ar det inte finnarna som uppfunnit ordet (morkkis) for moralisk baksmalla, den som foljer den ursprungliga baksmallan (krapula eller krabbis), och som far drickaren att skammas over det han inte minns att han har gjort?
(Till skillnad fran den franska drickaren som kanske har huvudvark men som bara skrattar at de tokigheter han inte minns, men som hans vanner berattar att han gjort. Ty fransmannen dricker ocksa!)
Morkkis, moraalinen krapula, jo det är vi, finnar, HPY. Neeej, det är inte lätt att dricka här i norden...
För mig är skillnaden mellan franska och nordiska dryckvanor att fransmän är permanenet halvfulla (numera kanske bara kvartsfulla), medan nordbor har tendens att vara helfulla en eller tvà gànger per vecka och däremellan helt nyktra - och / eller med baksmälla. Det lär vara bättre för hälsan att föja den nordiska modellen, men jag tror trots allt att ja föredrar den franska.
(Nu har vi tack vare - snarare pà grund av - hpy hamnat helt utanför det egentliga temat för denna post - och jag gick i fällan!.)
Ja, Peter, jag skulle också villa gå med den franska modellen att dricka, men levern gillar det inte så mycket, har jag hört.
Inte tror jag att vi har hamnat helt utanför det egentliga temat. Baksmällan efter kärleken är ganska lik den egentliga baksmällan: man mår illa, maten smakar inte, det ät värk i huvudet och hjärtat och man vill bara dö. HPY hade rätt.
Sa nu har jag blivit utnamnd till specialist i baksmalla. Vilket rykte!
Det är ju fint, HPY! Du kan gå på turne och prata om saken vidare, du kan bli en guru!
Skicka en kommentar