Mamma, jag orkar inte gå. Jag är trött. Mina fötter är så sömniga och jag vill också bara sova. Stanna och lägga mig.
Det är så mörkt och tyst och jag är rädd, mamma. Varför går du så fort? Varför måste vi springa? Skuggorna är så långa, de får tag i mig. Greppet är starkt och jag vill gråta.
Jag ser skräck i dina ögon, mamma, jag ser tårarna när du tittar bakåt. Du tar mig i famnen och viskar att allt är nu bra, ingen skall skada oss längre, ingen får reta oss mer. Ingen slår oss, ingen vågar göra oss illa. Det här är sista flykten, lillan, i morgon behöver vi inte vara rädda.
Det är så mörkt och tyst och jag är rädd, mamma. Varför går du så fort? Varför måste vi springa? Skuggorna är så långa, de får tag i mig. Greppet är starkt och jag vill gråta.
Jag ser skräck i dina ögon, mamma, jag ser tårarna när du tittar bakåt. Du tar mig i famnen och viskar att allt är nu bra, ingen skall skada oss längre, ingen får reta oss mer. Ingen slår oss, ingen vågar göra oss illa. Det här är sista flykten, lillan, i morgon behöver vi inte vara rädda.
2 kommentarer:
"Er hat den Knaben wohl in dem Arm,
er fasst ihn sicher, er hält ihn warm."
Vad säger nu Goethe - der Vater är die Mutter, men annars liknar det "Der Erlenkönig" ganska mycket?
Jag tror att Goethe skulle bara vara nöjd, Etappenshcwein, det viktigaste är ju, att det finns en som skydder barnet.
Skicka en kommentar