Rosen

Varje vår

Trodde du att jag hade glömt dig,

frågade solen.

Litade du inte på mig,

trodde du att jag hade lämnat dig?

 

Lillan, var inte så bekymrad. Jag kommer varje vår.

Du behöver inte vara ledsen.

 

Såja, ett litet leende. Nu är jag här.

 

Välkommen

hit också!

Våren

Glad Påsk!

Så skönt!

Lögn

Jag skulle vilja vara barn igen, ett litet, litet barn. Jag vill inte ha bekymmer, jag vill att mamma och pappa ordnar allt. Jag behöver inte vara rädd. Sov nu, Lillan, imorgon känns det bättre.

 

Men sömnen kommer inte. Jag ligger i sängen, blir stor och förstår, att jag är vuxen. Jag har inga ryggar bakom vilka gömma mig, nej, jag måste själv vara den som säger, att det finns ingenting att vara rädd för, sov nu, imorgon känns det bättre.

 

Det är förfärligt att ljuga.

 

Imorgon

Vet du vad, mamma? En dag skall jag gå igen. Jag tror, att det kan hända snart. Kanske redan nästa vecka. Kanske en morgon, när jag vaknar, mina ben är starka och jag kan gå, jag bara hoppar från sängen och springer till köket där du sitter och dricker kaffe och läser tidning. Och du kan inte tro dina ögon, mamma, du bara sitter och glor på mig och sen börjar du le och skratta och du säger: nej men, lillan, du kan ju gå igen. Vet du vad, mamma, ja tror att det händer snart. Kanske redan imorgon. God natt, mamma, vi ses på morgonen.

Rött och grått

Rött år gott.

Smultron.

Solen som dansar hela natten.

Blod. Liv.

Grått.

Livet utan rött. Grått.

Inte alltid så gott.

 

Glädje

Knut kastar julen ut

och den

sista pepparkakan äts.

Gott.

Lilla flickan

Den lilla flickan vill inte växa upp. Det vill hon inte.

Att bli vuxen är för skrämmande för flickor, som vill stanna små.

 

Om du är liten ingen vill skada dig.

Om du blir vuxen, allt är möjligt. Du har ingen att skydda dig.

Därför är det bäst att sluta bli stor.

Stanna barn.

Sluta äta, sluta växa, sluta leva.

 

Lilla flickan, lilla flickan. Världen är för stor.

I dag

Det är november

Det är november

och jag är trött på att vara sjuk.

Trött att hosta, vaka de långa nätter,

bara huvudvärken som sällskap.

 

Det år november,

och jag avskyr regnet bakom fönstren,

lyssnar på vinden

som år så mycket starkare än jag.

 

Det år november,

värk i benen, febern som inte vill lämna mig.

 

Det år november.

 

I parken

Det är sommar,

vi sitter på gräset och dricker vin.

Kommer du ihåg,

vi frågar,

kommer du ihåg hur det kändes när vi satt

här för 30 år sedan?

Kommer du ihåg?

 

Det var sommar också då,

solen sken så som idag,

vinet var rött

och vi var unga.

Kommer du ihåg?

 

Vi minns

och det känns alldeles lika.

Bara litet bättre.