När Tant November har vädrat för två veckor, säger mamma, att hon skall sticka iväg. Kan jag följa med, flickan frågar. Javisst, svarar mamma, men vi måste försvinna i smyg, annars stänger tanten alla fönstren och låser dörren, öppnar dem bara på natten, när vi sover.
Pappa och lillebror vill inte komma med. Vi måste titta på slalom och ishockey, säger de, det är absolut alldeles omöjligt att springa i väg nu.
Och det gör vi.
Tant November kommer, hon gör det varje år. Ett besök hos oss för en månad. Vädra, vädra, säger hon, det skall vädras, och hon öppnar dörrarna och fönstren så att den iskalla nordvinden blåser in. Damma, damma, säger hon, det skall dammas, och ut kastar hon mattorna, slår ihjäl dem och luften blir grå och smutsig.
När allt är rent och kallt och fuktigt, tar Tant November sin väska full av snö, sprider vitt överallt. Trivas, trivas, säger hon, nu trivs vi, men hon menar bara henne själv.
