Ljus i fönstren

Att se ljus, känns bra. Att ha vår, känns bättre. Att känna sig levande. Det är det bästa.

Berätta mig

Berätta mig, hurdant det är,

att inte känna glädje,

att inte ha drömmar,

att inte känna sig trygg.

Berätta mig, hur det känns att alltid vara trött.

Berätta mig, hurdana är morgnarna utan hopp, utan lust att leva.

Berätta mig.

***

Runotorstai 198

Dansen

När jag var liten, ännu mindre än vad jag är nu,

snurrade jag runt, runt, runt.

Gräset blev blått, de gröna molnen valsade.

Hela planeten i mig.  

När jag var liten, var det lätt att flyga hem till stjärnorna.

Tro mig, jag blir mindre dag för dag. Det hjälper inte.

Stjärnorna flyr från mig. 

***

Runotorstai 197.

Pegasos

Grått skall det inte vara.

Himlen skall bli blå.

 

Gräset grönt.

 

Gyllene solen.

 

Röda, gula, gröna blommor.

Pegasos flyger, han kommer med dikten, han kommer med våren.

Bort

Varje kväll när jag lägger mig,

drömmer jag om resan bort.

Resan runt jorden, en resa som aldrig tar slut.

Jag vill inte fly från mig själv, det vill jag inte.

Jag tar mig med.

Jag vill fly från de andra.  

Knut

Knut kom och kastade julen ut. Först slängde han J genom fönstret, öppnade dörren och sparkade U och L ut. Dammade så att E sprang iväg, och det tog inte en lång tid innan N rymde snabbt, snabbt. Knut var inte nöjd. Han fortsatte att städa, öppnade alla fönstren, dörrar, rev ner väggarna, taket ramlade.

Alla bokstäverna försvann. Det fanns inga ord. Inga berättelser, inga dikter att läsa.

Sagorna flyttade till målningar. 

Försvunnen

Allt försvinner i snön.

Det finns inget ljud, inga hus, väg, människor.

Bara den vita snön.

Jag förlorar mig i det vita.

Jag trodde försvinnandet var svart. Det är det inte.

Det är vitt.  

Att glömma

Kommer du ihåg när vi var små och det var jul? Hur vi väntade på att kvällen skulle komma, att jultomten skulle ringa på dörren, minns du det? Vi hade ont i magen, det var för spännande att bara vänta och vänta och vänta, ingenting att göra. Det var tråkigt att bygga höga hus, legobitarna var för lösa, husen ramlade ner och du grät, kommer du ihåg det? Alla mina teckningar blev fula. Jag kastade bilderna bort, ville inte se dem.

Vi mådde illa, kunde inte äta. Vi satt vid bordet, vuxna åt, tiden dröjde, mera vinflaskor öppnades. Mera mat hämtades frän köket. Prat, skratt, skål och god jul. Minns du det?

Jultomten ringde aldrig på dörren. Han lämnade presenterna i tamburen när vi satt och åt. Jag hittade julklapparna när jag gick på toaletten för att kasta upp det inget jag hade ätit. Vi öppnade paketen, det var fascinerande, allt det gröna, rött, guld omkring oss. Papper, band, kort.

Kvällen slutade. Vuxna ville sitta i lugn och ro. Gå nu och lägg er, de sa. Nu är det dags för oss att ta det lugnt. Gå bort, vi ska ha ännu litet mera vin. Gå och sov. Ni hinner leka med nya leksaker imorgon. Vi vill vara ifred, njuta av tystnaden, av varandra.

Sov gott.

Minns du det?

Jag vill också glömma det.

Rött och grönt

Julens färg

När december kom, ville alla välja färg för julen. Det ska vara en röd jul, sa Lillan. Så dumt, sa storebror, rött är flickornas färg. Julen ska vara blå.

Jag drömmer on en vit jul, viskade mamma.

Grönt, julgranen är ju grön, visste pappa.

Regnbågen hörde allt, och den blev glad. Julen är sån.

Man är sorglös och har all färg i världen.

Tant November

Tant November kommer, hon gör det varje år. Ett besök hos oss för en månad. Vädra, vädra, säger hon, det skall vädras, och hon öppnar dörrarna och fönstren så att den iskalla nordvinden blåser in. Damma, damma, säger hon, det skall dammas, och ut kastar hon mattorna, slår ihjäl dem och luften blir grå och smutsig.

När allt är rent och kallt och fuktigt, tar Tant November sin väska full av snö, sprider vitt överallt. Trivas, trivas, säger hon, nu trivs vi, men hon menar bara henne själv.

Familjen Oktober träffar regnbågen

Familjen Oktober

Familjen Oktober har Oktober fest.

De klär på sig sina finaste och stiligaste kläder:

mörkgrått, ljusgrått, kolgrått, grått som aska.

De tar en promenad.

Ingen ser dem i det gråa, regniga vädret.

Så ska det vara, säger pappa, man måste vara beskedlig och omärklig.

Vi är en modest familj.

Herr September

Herr September, är Ni redan här? Jag väntade inte på Er, må jag säga, att jag känner mig rädd. Ni har ljusblåa ögon, kalla lik nordvinden, som började brusa igår. Trots att Ni är klädd i färggranna kläder, levande grönt, rött som blod och gyllene av solen, ser jag att inuti Ni är inte varm och vänlig.

Herr September, var god till mig. Låt mig ännu värma mig i minnen av sommaren.

Herr A.U.Gusti

Herr A.U. Gusti

långt borta från hem

längtar till sin fru.

Han kommer ihåg Augustas leende,

Augustas varma händer,

mjuka kyssar i kvällens mörknad.

Hemsjuk. Hem till Augusta.

Fru Juli

Fru Juli,

hon är varm, vacker,

stark, mogen.

En stor famn

full av grönt, blått, rött och hetta.

Juni

Plötsligt så är det sommar. Vi sitter i gräset, känner solen och njuter av den stilla stunden. Allt som är kallt, mörkt och dött, existerar inte i våra tankar.

Vi hoppas denna tid varar för evigt. Om inte annat, tills nästa morgon. 

Varje vår

Trodde du att jag hade glömt dig,

frågade solen.

Litade du inte på mig,

trodde du att jag hade lämnat dig?

 

Lillan, var inte så bekymrad. Jag kommer varje vår.

Du behöver inte vara ledsen.

 

Såja, ett litet leende. Nu är jag här.

 

Välkommen

hit också!

Våren