Blicken

Jag ser mig i dina ögon.
Jag ser vem jag var, för länge sen.
Du ser dig i mina ögon. Du ser vem du skall bli.

***

Den finska bloggen Luova lauantai utmanar
denna vecka med temat Katse -blicken.

Arg

Jag såg solen idag.

-Hej, har du längtat efter mig?

Jag ville inte svara, jag var alltför arg. Hon såg allvarligt på mig och suckade.

-Du är arg?
-Vad tror du! Du har varit borta så länge och nu så kommer du ett tu tre och frågar dumma frågor! Var har du varit?

-Jag har rest litet här och där.
-Inte här!

-Nej, du har rätt. Inte här.
-Varför har du inte varit hos oss! Hos mig!

-Vet inte. Det är svårt att förklara.
-Sä gör det inte. Gå iväg. Stick. Jag vill inte se dig! Jag år förbannad!

Jag hann inte ta tillbaks mina ord. Hon försvann innan jag hade tid såga, att jag menade det inte, jag ville inte att hon skulle gå igen.

Hon gav sig iväg och där var jag åter. I det gråa mörkret, alldeles ensam.

Det nya

Det är varmt i pappas famn. Flickan känner sig trött, men hon vill inte ännu somna. Pappa har lovat att hon får vaka så länge hon orkar, för det är nyårsnatt och raketerna skall skjutas klockan tolv på natten.

-Vad är klockan, pappa?
-Litet över tio.

-Är det sent?
-Rätt sent.

-Skulle jag sova redan, om det fanns inga raketer?
-Ja, det skulle du göra.

-Jag är inte alls trött.

Pappa ler och för en stund ser han ut så som förr. Innan mamma reste bort. Flickan tittar ut i mörkret och väntar på det nya att komma.

Den är här

Den började i går kväll.
Den fortsatte hela natten.
När morgonen kom, pågick den.
Nu är den här.
Den blåsiga.
Den iskalla.
Vintern.