Att vara trött är inte allvarligt.
Sömn och litet mera sömn. Sov och det känns bättre.
Litet skratt, titta på en rolig film, läs en skojig bok. Le och det känns bättre.
Njut av tystheten, sitt stilla och lyssna på lugnet. Det känns tryggt.
Jag minns. Eller kanske jag bara hittar på. En finländare försöker komma ihåg. Svenskan, bland annat.
Att vara trött är inte allvarligt.
Sömn och litet mera sömn. Sov och det känns bättre.
Litet skratt, titta på en rolig film, läs en skojig bok. Le och det känns bättre.
Njut av tystheten, sitt stilla och lyssna på lugnet. Det känns tryggt.
Kvinnan var nuförtiden alltid trött. Hon var trött när hon vaknade om morgnarna. Hon orkade inte äta frukost. Kaffet smakade bittert.
Resan till arbetet var alldeles för kort. Hon hann slumra bara för en stund, och mycket för snabbt fick hon stiga av bussen.
Hon ville inte se sina arbetskamrater, hon ville inte prata med någon. Hon ville endast sitta stilla i sitt rum och kanske halvsova i stolen.
Flickan var envis.
Butiken var genomträngd av ljus, färg, musik och blänkande speglar. Kvinnan tittade på figuren i spegeln, och plötsligt förstod hon varför hon var alltid så trött.
Jag har blivit gammal. Det är ju det. Det är bara det.
Jag behöver inte orka så mycket som förr. Jag får vara trött.
Det är ju endast vanligt i denna ålder. Jag är inte längre ung.