Mitt rike

Detta är mitt rike för några dagar.

Sommar, vatten, sol. Ligga på bryggan, sova i skuggan, hugga ved. Läsa alla de böcker som bara väntar på mig. Dricka kaffe på eftermiddagen efter att ha tagit tupplur. Glida in i sjön efter bastun. Lyssna på storlommarnas sorgliga sång i den ljusa natten. Det är sommar.

I mitt rike.

Ärtsoppa

Jag älskade ärtsoppa, när jag var liten. Jag älskade också sagor och skulle ha velat vara en prinsessa. Jag ville bo i en slott gjord av guld. I mina drömmar var min klänning av gyllene rosor. Stora, gyllene korkskruvslockar flög i vinden när jag sprang i slottens trädgård.

Allt detta berättade jag till mamma, när jag sov bredvid henne och hon sa:

-Då måste du ju också äta ärtsoppa från en tallrik gjord av guld.

Hon förstod mig.

Midsommarnatten

Midsommarnatten,
naturen sakta sjunger.
Lyssna på björken susa
i vita natten fylld av magi,
hör dess melodi och låt dig
vandra i vinden,
dansa med fjärilen i
den upplysta natten,
hämta vatten ur källan, tänd brasan,
känn jordens doft och låt blåsten leka i ditt hår.

Hitta din skatt när du ser flamman förändra sig i blå.
Var inte nöjd med guld och silver,
kräv för mera,
det är kärlek du begär.

De nio blommor under kudden
berättar dig allt du vill veta, kanske mer,
var färdig att komma ihåg ditt dröm.

Vaka, min älskling.
vaka med mig.

Näcken

Kom.

Ta mig i handen och följ med.
Var inte rädd. Vattnet är varmt, vågorna lätta.
Du har ingenting att vara rädd för. Lita på mig.
Kom.

Vi går ännu djupare. Kan du känna sanden under torna?
Så mjukt, så fint.
Kom.

Vattnet kramar dig, känner du dess trygga famn?
Oroa dig inte.
Vattnet är inte farligt, jag lever ju i vattnet, utav vattnet. Vågorna är mitt hem,
djupet mitt hemliga kungarike.

Se på guldmynten på botten, dyk neråt och hitta skatten.
Kom till mig.
För evigt, så skall du bli rik.
Lita på mig,

Kom till Näcken.

Berget

Vilken unge du är, de brukade säga. Du vågar ingenting. Gå hem. Vi vill inte leka med dig. Du är för liten.

Jag ville inte höra deras ord. Jag ville visa dem.

Berget var högt. Ingen av oss hade lov att klättra på berget. Det var förbjudet och allt som är olovligt har en doft av spänning och äventyr. Även om du är fem år gammal.

Kyrkan var vit och den stod på toppen av berget. Jag tittade på vita murarna och började kliva upp. Stenen var vassa och det gjorde ont i mina händer. Mina tår började blöda när jag slog mina fötter mot den hårda stenen. Mina krafter försvann och jag rasade ner.

Barnen började skrika och en av dem sprang hem till min pappa och berättade att jag hade dött. Jag var alldeles blodig och död.

Pappa kom och han lyfte mig i sin famn och kysste mina kinder och tog mig hem. Han tvättade mina ben och händer, lagade plåster på knän.
Jag låg bakom hans rygg när han läste Kalle Anka för mig.

Han frågade inte varför jag hade gjort det förbjudna.

Den första skoldagen

Allt är så spännande. Mamma tar bort papiljotterna och bruna lockar faller ner mot axlarna. Flickan ler i spegeln. Första skoldagen. 
Den vita blusen och byxorna mostern har skickat från Sverige. Snygga, stiliga byxor med svartvita rutor. Och skolväskan då! Svart och stor, med små, vita blommor som mönster.

-Vad du är vacker! Skynda dig nu! Du vill ju inte komma sent på första dagen!

Nej, det vill flickan inte göra. Mamma ger en puss och kramar flickan. Mamma vinkar i fönstret och flickan känner mammas blick i ryggen innan hon börjar springa mot skolan. Solen är varm och löven har bara en aning av guld i det gröna. Flickan börjar skratta och hennes skolväska svänger upp och ner, upp och ner.

Skolan är stor och grå. Hundratals barn står på gården och de vänder sig mot flickan när hon springer in till gårdsplanet, alldeles svettig, röd i ansiktet, de bruna lockar släta mot huvudet.

-Titta! Vilken ful tjockis!

Gården blir alldeles tyst, bara viskningen hörs och barnens skratt stormar in i flickans öron. Klockan ringer, skolan börjar.